From Puerto Jiménez to Falun

hej alla!
Tiden går fort. Om två veckor ska vi i väg på mittläger och sen är det dags för hemresehelg. Förstår inte var tiden tar vägen. Vi jobbar på här på våra olika arbetsplatser. jag och Luis jobbar på Arenan i centrum. Just nu håller vi på och målar på  en vägg, en Costa Rica vägg- en palm, sköldpadda, papegojor och en tucan. På mornarna så gör vi mackor till cafét som vi även jobbar i. Vi hålelr även på och jobbar med våra projekt, det är lite luddigt just nu men det löser sig nog.

Annars så har vi det bra allihopa. Våren kommer med stormsteg och på onsdag ska vi fira valborg vid koppargruvan hela gruppen.

Kram

Att åka från Costa Rica var jobbigt. De sista dagarna pratade jag med min familj i Puerto Jiménez två gånger. De saknade mig så och jag saknar dem, nu var det så tomt utan oss hemma. Vi bodde på hostel två nätter i San José alla svenskar i vår grupp. Under dessa dagar längtade jag jättemycket tillbaka till Puerto Jiménez och tyckte det var jobbigt att vara där vi var.

Men nu har vi kommit tillbaka till det kalla landet i norr. Att komma till Arlanda i tisdags morse, kändes jattekonstigt. Att gå in på pressbyrån känna lukten av kanelbulle, se alla svenska varor och höra alla prata svenska. Nu kunde man inte längre prata om vad som helst utan att någon förstod, nu var vi tvungna att tänka på vad vi sa rakt ut.

Vi svenskar kom före ticosarna till kärsögården, tog det lugnt. När ticosarna kom fanns inte deras packning. Den hade blivit kvar i Caracas, Venezuela. Jag åkte hem till familjen. Det kändes konstigt att komma hem igen, men kul att träffa mamma, pappa och syrran. Sov hemma och på onsdagen så var det familjedag. Hann träffa två kompisar under dagen. Det var jättekul men kort. På kvällen var föräldrarna bjudna till gården. De fick träffa gruppen och vi i gruppen hade gjort en slags teater om tiden i Puerto Jiménez som vi visade upp, vi visade även bilder.

Nu befinner jag mig i Falun, i mitt nya hem utanför ´stan. Vi bor med pappa Hans, mamma Nina, barnen Frida och Axel. Jag bor på gården med Frida uppe på ett loft. vädligt mysigt. Luis bor inne i huset. NU ska vi gå och basta. Luis gjorde det nyss med Axel. Varmare än Puerto Jiménez sa han.

Jag trivs bra annars, kallt är det. Det har snöat idag.
KRAM!

I morgon ar vi inte langre har i Puero Jimenez. Jag vill ine tanka sa. Jag vill stanna har langre, har har jag vanner och familj. Jag vill inte saga hej da. Tiden har har varrit underbar, jag har njutit varje dag. Aven om det varit lite jobbigt da oh da, men det ar en del av grejen. Kanns jattekonstigt att det ar sista gangen pa ett tag som jag sitter har pa internet och skriver. Kanns konstigt at det ar sista dagen jag kommer ga runt i Puerto Jimenez. Halsa pa alla som man kanner. Alltid nar man gar omrking moter man nagon som man kanner.

Att saga hejda ar bland det varsta som finns. Jag kommer komma tillbaka men fragan ar nar. Har sagt till min familj att jag kommer i december. Det ar tanken. Just nu kanns det sa sjalvklart men sen nar vi kommer hem kanske det inte kanns likadant. Det ar myket som maste fixas in i det sista. Hur ska man fa plats med all packning? Jag har ju  kopt alla sju  Harry  Potter bockerna pa spanska...

Ikvall ryktas det som det blir fest hos Doña Rita, Annas och Veros mamma. Tror alla familjerna ska vara dar och grilla och ha trevligt. Ska bli kul. Men inte kul att saga hejda.

Vi svenskar ska bo pa hostel tva natter i San jose nar ticosarna ar hemma och fixar allt for sverige och saga hejda till sina familjer. Sen bar et av pa utreselager i Iztaru tillsammans me den andra gruppen. Ska bli spannane at traffa dem.

Nu ska jag hem till min alskade familj. Pa aterseende!