Nya hemmet i Falun
Att åka från Costa Rica var jobbigt. De sista dagarna pratade jag med min familj i Puerto Jiménez två gånger. De saknade mig så och jag saknar dem, nu var det så tomt utan oss hemma. Vi bodde på hostel två nätter i San José alla svenskar i vår grupp. Under dessa dagar längtade jag jättemycket tillbaka till Puerto Jiménez och tyckte det var jobbigt att vara där vi var.
Men nu har vi kommit tillbaka till det kalla landet i norr. Att komma till Arlanda i tisdags morse, kändes jattekonstigt. Att gå in på pressbyrån känna lukten av kanelbulle, se alla svenska varor och höra alla prata svenska. Nu kunde man inte längre prata om vad som helst utan att någon förstod, nu var vi tvungna att tänka på vad vi sa rakt ut.
Vi svenskar kom före ticosarna till kärsögården, tog det lugnt. När ticosarna kom fanns inte deras packning. Den hade blivit kvar i Caracas, Venezuela. Jag åkte hem till familjen. Det kändes konstigt att komma hem igen, men kul att träffa mamma, pappa och syrran. Sov hemma och på onsdagen så var det familjedag. Hann träffa två kompisar under dagen. Det var jättekul men kort. På kvällen var föräldrarna bjudna till gården. De fick träffa gruppen och vi i gruppen hade gjort en slags teater om tiden i Puerto Jiménez som vi visade upp, vi visade även bilder.
Nu befinner jag mig i Falun, i mitt nya hem utanför ´stan. Vi bor med pappa Hans, mamma Nina, barnen Frida och Axel. Jag bor på gården med Frida uppe på ett loft. vädligt mysigt. Luis bor inne i huset. NU ska vi gå och basta. Luis gjorde det nyss med Axel. Varmare än Puerto Jiménez sa han.
Jag trivs bra annars, kallt är det. Det har snöat idag.
KRAM!
Men nu har vi kommit tillbaka till det kalla landet i norr. Att komma till Arlanda i tisdags morse, kändes jattekonstigt. Att gå in på pressbyrån känna lukten av kanelbulle, se alla svenska varor och höra alla prata svenska. Nu kunde man inte längre prata om vad som helst utan att någon förstod, nu var vi tvungna att tänka på vad vi sa rakt ut.
Vi svenskar kom före ticosarna till kärsögården, tog det lugnt. När ticosarna kom fanns inte deras packning. Den hade blivit kvar i Caracas, Venezuela. Jag åkte hem till familjen. Det kändes konstigt att komma hem igen, men kul att träffa mamma, pappa och syrran. Sov hemma och på onsdagen så var det familjedag. Hann träffa två kompisar under dagen. Det var jättekul men kort. På kvällen var föräldrarna bjudna till gården. De fick träffa gruppen och vi i gruppen hade gjort en slags teater om tiden i Puerto Jiménez som vi visade upp, vi visade även bilder.
Nu befinner jag mig i Falun, i mitt nya hem utanför ´stan. Vi bor med pappa Hans, mamma Nina, barnen Frida och Axel. Jag bor på gården med Frida uppe på ett loft. vädligt mysigt. Luis bor inne i huset. NU ska vi gå och basta. Luis gjorde det nyss med Axel. Varmare än Puerto Jiménez sa han.
Jag trivs bra annars, kallt är det. Det har snöat idag.
KRAM!
Kommentarer
Trackback
