Kärsögården
I'm looking forward to it a lot!
See you guys there where it all once began....
And let's not make this the end of the story. Promise me...
Kick-of to the University
Last week we had the traditional kick-of "Nollning" and we had a great time, a lot of drinking of course, games and more sophisticated events as dinners and so. We were dividied into different groups and the theme om my group was Hawaii as you can see at the pictures.
And one thing more, I think I'm in love! I can't sleep or eat and the last thing - study, it's crazy. I have to take control over my life because I'm not so sure that this guy likes me, probably not, that's the normal thing in my case you know... But it's a nice feeling as long as it lasts.
On Friday this week I have my first test, ahhh. I'm a bit nervous but I will try my best. I just came home from the library and the accompany of all the fabulous books, yeah right.
I hope you are all fine, over and out! puss puss
Me during the traditional introduction speech
The Hawaii group
This was really difficult
People got really naked, but you do what you have to do to win...
Games at spetsamossen
Doing our best for the commitee
Volley ball competitions
What a freak!
Partying
Me and a girl from Falun
Guys drinking beer
New friends
Our kickers
Dinner and the ending ceremony
Nästa hållplats Copenhagen
We met Karin, bought some Thai-food and brought wine to Anna's appartment where we ate, drank and talked about all memories. It was a really cosy evening and we went to sleep around four in the morning.
On Saturday me, Helene and Karin had our breakfast outside in the backyard. The weather was splended, sunshine and a little windy. Olivia joined us later and we went to what's called Bo 01, a very nice neigbourhood next to the sea, you will see the pictures...
After that we lazed around in a big park listening to Dj's playing some electronical music and ate Falafel, the first time for me. Later this evening we took the train with Karin's friends to Copenhagen for some partying. First a pree party and the the real one, oh good, the Danish people are real party animals, drinking a lot. We went to sleep around half past five in the morning, after taking a cab home to Karin's friend's appartment.
On Sunday we woke up around twelve o'clock and me and Helene said good bye to Karin. After a hot coffee and a muffin at Kastrup airport we went back to Malmö where Olivia joined us for lunch and later "fika sin Frida" with hot chocolate. Yesterday I really felt that the autumn is coming...
When I finally sat on the train back home, I thought a lot about you guys and how much I miss every single one of you. Some day, right!? Som day we will see eachother again, it's destiny.
Flowers in the backyard
Breakfast
Helene with a strawberry
Kaaaarin
The sea
The bracelet
Us in front of Öresund
Walking around in Malmö
Bo 01
Karin and Helene enjoying the sun
Turning Torso
Chicas in the big city
Nice houses
Sea feelings
Helene and me
Me walking
Tomorrow...
Dancing in the moonlight
There we danced a little bit to old awkward Swedish music mixed with hits from the 70's. I jumped on the trampolin outside and drank som drinks from the bar where an old friend of mine was the bartender. Trust me I had no problems getting up today (yeah right), even though it got pretty late. Helene went home to Mönsterås yesterday night, since she is working today she couldn't sleep over.
I miss you a lot and I'm counting the days until I am going to meet the Swedish participants again! And for you ticos, take care and remember that it's not impossible that we will meet eachother again somehow somewhere...
If I could turn back time
Det sägs ju att man inte vet vad man har förrän man har förlorat det, man jag visste redan då att jag hade världens bästa vänner. Det vi alla hade var unikt, vi sexton delade allt med varandra, glädje, sorg, skratt och gråt. Vi var som en liten sekt.
Jag vill inte se det som slutet på sagan, eller som uppvaknandet efter en dröm utan som början på något annat. Jag tror att vi alla ser på Världen lite annorlunda nu, uppskattar skilnaderna och inser att vi är mer lika än vad vi tror. Jag känner och hoppas att jag kan leva mer fördomsfritt, mindre ytligt och med andra värderingar. Anledningen till att jag åkte för sex månader sedan var till stor del att jag ville ha nya perspektiv på livet. Nu känner jag mig rik.
Små grodorna...
Ticos och svenskar njuter av sommarkvällen
Vackra folkdräkter
Majstången reses, sedan väntade dans
Frida, Andrey och jag
Vi hade tur med vädret
Jag och Ivan med kransar
Främby Udde
Tack så mycket för lärorika veckor och trevlig personal.
Och så jag...
Vero jobbar i köket och skivar upp kött
Att diska kan också va' kul, ibland
Främby Udde
Från höger; jag, Marie och Ulf Backéus och Vero
Restaurangen
Uteserveringen
www.hallbarturism.com
Kolla in hemsidan ovan, resultatet av projektarbetet som jag (Anna), Frida, Karin, Jaime och Andrey drev under Sverigefasen. Här läser du en massa artiklar om temat för vårt utbyte som är hållbar turism. Du hittar många tips på ett mer ansvarsfullt resande som du som turist kan tänka på när du ger dig ut i Världen.
Tanken är att hemsidan ska leva kvar även efter utbytets slut, därför är alla gamla deltagare och ni i Östersundgruppen välkomna att bidra med material om så önskas.
Jag och Vero prövade fiskelyckan i Värmland...
Sommartider
Solen och värmen har letat sig till Falun och vi njuter i fulla drag. Det ljusnar allt mer och vattnet i Runn inbjuder till dopp i försommarkvällen. Hemma på Ljungvägen i Falun känner man doften av nyklippt gräs, grannens grill och syrénerna som markerar skolavslutningstider och härliga junidagar - ni vet sådär så att man känner att man väntar på något gott, svensk sommar, ledighet, sol och romantik. Tjusningen är att man vet att det ligger framför en, på så vis blir det en liten tröst nu när jag inser att de här sex månaderna av utbytet snart är tillända. Det är obegripligt vad tiden har gått fort!
Det känns som igår då vi låg på stranden i Puerto Jimenéz! Nu har vi knappt tre veckor kvar tillsammans och massor kvar att göra, vi ska arrangera en Costa Ricansk kulturdag, ha utbildningsdag nere i gruvan, finslipa på projektarbetena, fira midsommar - igen, och så fårstås bara njuta av varandras sällskap.
Tänkte bjuda på lite bilder från mittlägret och fram tills idag, bland annat från Falukalaset och så jag och Vero från våra semesterdagar med familjen i sommarstugan i Värmland. Håll till godo!
masjävlar...
I helgen tog vår värdfamilj med oss ut och turistade på hemmaplan, i Dalarna. Vi åkte längs med Siljan och såg dalahäst-tillverkning i Nusnäs, Långbryggan i Rättvik, där vi också besökte Rättviks marknad. Sedan åkte vi vidare och såg Dalhalla och vyerna över vackra Siljan från Tällberg, innan vi via Leksand efter en lång dag styrde hem mot Falun igen. Hem, ja numera ser jag Falun som mitt hem.
I det här utbytet får man fantastiska upplevelser och helt nya synsätt. När vi anlände till Arlanda för en månad sedan så började en process, där åtminstonde jag, numera ser på mitt hemland med andra ögon. Jag uppskattar till exempel att vi har fyra årstider, ticosarna har fått stå ut med vårat tjat om tussilagos och vitsippor som om de skulle vara små underverk. Men det är de ju på sätt och vis, när naturen vaknar till liv efter en lång och kall vinter. Nu lyser vårsolen på oss i Falun och ticosarna har hängt in mössor och halsdukar i garderoben. Sommaren är på väg och den är så välkommen. Jag har också insett hur vackert vi bor och att det finns både för- och nackdelar med hur vi lever i vårt samhälle. Det finns en skönhet i svensk natur likväl som på Costa Ricas paradisstränder.
Jag hoppas att ticosarna tar in alla intryck och tar vara på tiden här, för veckorna har en tendens att springa iväg när man upplever något exotiskt i en annan kultur, tro mig, jag vet. Jag vill inte tänka på den dagen då vi måste säga hej då till varandra på Kärsögården, så det tycker jag att vi struntar i nu.
Pura vIda! Ha det gott
Soliga halsningar till er alla
All good things come to an end...
Jag kan inte forsta hur dagar, veckor - ja manader lyckats springa forbi med vindens hastighet. Jag finner bara en enda bra anledning eller kanske tva - trivsel och det faktum att vi varit i trevligt sallskap. Jag tror att jag talar for oss allihop nar jag pastar att vi haft valdigt roligt ihop och njutit av vad Costa Rica blandat och gett.
Det kommer inte att bli latt att lamna den har fantastiska platsen, som kommit att bli vara hem, och som med all sin charm alltid kommer att ha en plats i vara hjartan.
Nu later det som om slutet ar nara men an har vi en del kvar att gora. Utbildningsdagar, slutspurt med projekten och donande infor kulturdagen pa sondag. Har ska resas midsommarstang, bakas smargastarta och ovas "sma grodorna". Sedan maste vi forstas njuta av stranden, ga till tavernan och vraka i oss "gallo pinto" (som kommer att saknas).
Aven om en och annan tar kommer att fallas om ett par veckor nar vi gar pa planet mot New York med destinationen Karsogarden i Stockholm sa vet vi att efter regn kommer solsken och en viss langtan efter en ny tillvaro i Falun har borjat sprida sig som en behaglig kansla i kroppen. Snart intar vi Dalarna!
Ticosarna hoppas pa att fa se sno... En eventuell plan B, som ett tips till vardfamiljerna ar att eventuellt stoppa in lite i frysen. Helst tillrackligt for att gora en snogubbe eller tva...
Over and out
Ljumma kvallar pa solkyssta strander
Idag har vi borjat arbeta pa vara nya jobb. Jag och Veronica far cykla en bra bit till var arbetsplats, men det ar modan vart for vi ska tillbringa dagarna i ett naturreservat med massor att titta pa. Da Costa RIca har varldens storsta biologiska mangfald sa kanns det ju inte helt fel. Floran och faunan ar fantastisk! Hemma hos Rita och Catalino har vi en krabba inneboende pa toaletten, sadant far man vanja sig vid har nere! Vi lever trots allt i en ny vardag och jag ar sa tacksam att jag far dela det har aventyret med just de har manniskorna.
Vi hors!
Kram pa alla i Monteverde och varma halsningar till er dar hemma!
Jag kan flyga, jag är inte rädd...
Knappt har julen tagit slut förens det är dags att korka upp champagnen, dra på sig festklänningen och rigga raketerna för fira att år 2007 är tillända. Snart heter året 2008, ett nytt år med nya möjligheter. Ett år som för oss, jag kallar oss vi, vi som är sju svenskar (vår handledare ej att glömma) på väg mot kanske vårt livs äventyr som högst sannolikt blir oförglömligt.
Som ni förstår känner jag en längtan om att få befinna mig på Kärsögården redan nu, att tillsammans med er andra sätta mig på planet i en pirrande, nervös ovisshet om vad som komma skall. Men än är det några veckor kvar så här sitter jag i mellandagarna och väntar på dagen D.
Det mesta av det materiella och praktiska är omhändertaget. Men jag måste växla pengar, införskaffa några bra pocketböcker och säga hej då till mina vänner innan jag känner mig riktigt redo.
Jag hoppas att alla ni andra känner samma pirr i magen, nu vet jag att jag är en av de minst beresta i sällskapet så kanske är det ovanligt många fjärilar i min mage men alla har vi ju en massa förväntningar - och farhågor!
Det känns bra, som en utmaning, en ny tillvaro kantad av upplevelser på andra sidan jorden men också på hemmaplan i Falun.
Jag kommer troligen få en högre grad av resfeber dagarna innan avfärd, så när jag sedan sitter där och tampas med min flygrädlsa, påminn mig då, eller snarare övertyga mig om att vi kommer få det häftigt värre där nere. Ett "redigt" äventyr som vi smålänningar skulle ha uttryckt oss.
"Jag ångrar bara det jag aldrig gjorde", är det motto jag försöker leva efter.
Jag antar att det märks att jag är lite inspirerad av det material om personlig utveckling som jag tänkte bidra med på utreselägret. Ska bli så kul att träffa er alla igen, lite tråkigt är det ju att vi inte kommer att träffas mer än i halv styrka senare. Sen måste vi komma på något att framföra på kulturshowen. Jag hoppas att ni tänker så det knakar. Ta hand om er nu så syns vi snart igen. 
