From Puerto Jiménez to Falun

Knappt har julen tagit slut förens det är dags att korka upp champagnen, dra på sig festklänningen och rigga raketerna för fira att år 2007 är tillända. Snart heter året 2008, ett nytt år med nya möjligheter. Ett år som för oss, jag kallar oss vi, vi som är sju svenskar (vår handledare ej att glömma) på väg mot kanske vårt livs äventyr som högst sannolikt blir oförglömligt.

Som ni förstår känner jag en längtan om att få befinna mig på Kärsögården redan nu, att tillsammans med er andra sätta mig på planet i en pirrande, nervös ovisshet om vad som komma skall. Men än är det några veckor kvar så här sitter jag i mellandagarna och väntar på dagen D.

Det mesta av det materiella och praktiska är omhändertaget. Men jag måste växla pengar, införskaffa några bra pocketböcker och säga hej då till mina vänner innan jag känner mig riktigt redo.

Jag hoppas att alla ni andra känner samma pirr i magen, nu vet jag att jag är en av de minst beresta i sällskapet så kanske är det ovanligt många fjärilar i min mage men alla har vi ju en massa förväntningar - och farhågor!
Det känns bra, som en utmaning, en ny tillvaro kantad av upplevelser på andra sidan jorden men också på hemmaplan i Falun.

Jag kommer troligen få en högre grad av resfeber dagarna innan avfärd, så när jag sedan sitter där och tampas med min flygrädlsa, påminn mig då, eller snarare övertyga mig om att vi kommer få det häftigt värre där nere. Ett "redigt" äventyr som vi smålänningar skulle ha uttryckt oss.

"Jag ångrar bara det jag aldrig gjorde", är det motto jag försöker leva efter.


Jag antar att det märks att jag är lite inspirerad av det material om personlig utveckling som jag tänkte bidra med på utreselägret. Ska bli så kul att träffa er alla igen, lite tråkigt är det ju att vi inte kommer att träffas mer än i halv styrka senare. Sen måste vi komma på något att framföra på kulturshowen. Jag hoppas att ni tänker så det knakar. Ta hand om er nu så syns vi snart igen.