If I could turn back time

"Come back, come back". Jag känner mig som en förtvivlad Rose när hon famlar efter Jack som sjunker till Atlantens botten i filmen Titanic. Det är så definitivt slut, som att något har dött. Jag kommer aldrig att glömma den där torsdagsnatten som Ivan har beskrivit, det var som om vi alla dog en smula inombords.

Det sägs ju att man inte vet vad man har förrän man har förlorat det, man jag visste redan då att jag hade världens bästa vänner. Det vi alla hade var unikt, vi sexton delade allt med varandra, glädje, sorg, skratt och gråt. Vi var som en liten sekt.

Jag vill inte se det som slutet på sagan, eller som uppvaknandet efter en dröm utan som början på något annat. Jag tror att vi alla ser på Världen lite annorlunda nu, uppskattar skilnaderna och inser att vi är mer lika än vad vi tror. Jag känner och hoppas att jag kan leva mer fördomsfritt, mindre ytligt och med andra värderingar. Anledningen till att jag åkte för sex månader sedan var till stor del att jag ville ha nya perspektiv på livet. Nu känner jag mig rik.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0