masjävlar...
...är vi snart allihopa! Jag lovar, sex veckor till och jag pratar mer dalmål än småländska. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag trivs väldigt bra här uppe. Jag bor inhyst hor trevliga familjen Björnberg, har ett stimulerande jobb ute på Främby Udde, som är både restaurang, café, camping och konferenscenter (som ni förstår är ingen dag den andra lik) på samma gång. Dessutom spelar jag fotboll på fritiden och hänger med gruppen så ofta jag kan, vilket dock på grund av avstånden oss emellan inte kan bli lika ofta som i Puerto Jimenez.
I helgen tog vår värdfamilj med oss ut och turistade på hemmaplan, i Dalarna. Vi åkte längs med Siljan och såg dalahäst-tillverkning i Nusnäs, Långbryggan i Rättvik, där vi också besökte Rättviks marknad. Sedan åkte vi vidare och såg Dalhalla och vyerna över vackra Siljan från Tällberg, innan vi via Leksand efter en lång dag styrde hem mot Falun igen. Hem, ja numera ser jag Falun som mitt hem.
I det här utbytet får man fantastiska upplevelser och helt nya synsätt. När vi anlände till Arlanda för en månad sedan så började en process, där åtminstonde jag, numera ser på mitt hemland med andra ögon. Jag uppskattar till exempel att vi har fyra årstider, ticosarna har fått stå ut med vårat tjat om tussilagos och vitsippor som om de skulle vara små underverk. Men det är de ju på sätt och vis, när naturen vaknar till liv efter en lång och kall vinter. Nu lyser vårsolen på oss i Falun och ticosarna har hängt in mössor och halsdukar i garderoben. Sommaren är på väg och den är så välkommen. Jag har också insett hur vackert vi bor och att det finns både för- och nackdelar med hur vi lever i vårt samhälle. Det finns en skönhet i svensk natur likväl som på Costa Ricas paradisstränder.
Jag hoppas att ticosarna tar in alla intryck och tar vara på tiden här, för veckorna har en tendens att springa iväg när man upplever något exotiskt i en annan kultur, tro mig, jag vet. Jag vill inte tänka på den dagen då vi måste säga hej då till varandra på Kärsögården, så det tycker jag att vi struntar i nu.
Pura vIda! Ha det gott
I helgen tog vår värdfamilj med oss ut och turistade på hemmaplan, i Dalarna. Vi åkte längs med Siljan och såg dalahäst-tillverkning i Nusnäs, Långbryggan i Rättvik, där vi också besökte Rättviks marknad. Sedan åkte vi vidare och såg Dalhalla och vyerna över vackra Siljan från Tällberg, innan vi via Leksand efter en lång dag styrde hem mot Falun igen. Hem, ja numera ser jag Falun som mitt hem.
I det här utbytet får man fantastiska upplevelser och helt nya synsätt. När vi anlände till Arlanda för en månad sedan så började en process, där åtminstonde jag, numera ser på mitt hemland med andra ögon. Jag uppskattar till exempel att vi har fyra årstider, ticosarna har fått stå ut med vårat tjat om tussilagos och vitsippor som om de skulle vara små underverk. Men det är de ju på sätt och vis, när naturen vaknar till liv efter en lång och kall vinter. Nu lyser vårsolen på oss i Falun och ticosarna har hängt in mössor och halsdukar i garderoben. Sommaren är på väg och den är så välkommen. Jag har också insett hur vackert vi bor och att det finns både för- och nackdelar med hur vi lever i vårt samhälle. Det finns en skönhet i svensk natur likväl som på Costa Ricas paradisstränder.
Jag hoppas att ticosarna tar in alla intryck och tar vara på tiden här, för veckorna har en tendens att springa iväg när man upplever något exotiskt i en annan kultur, tro mig, jag vet. Jag vill inte tänka på den dagen då vi måste säga hej då till varandra på Kärsögården, så det tycker jag att vi struntar i nu.
Pura vIda! Ha det gott
Kommentarer
Postat av: Mia CIU
Häääärligt att ni bloggar så ofta nuförtiden. Fortsätt:-)
Trackback
