From Puerto Jiménez to Falun

Idag är det molnigt. Fast jag tror det är rätt varmt ute ändå. Jag längtar faktiskt till de mysiga höstdagarna. Då man bara kan sitta inne o mysa eller sitta på något kafé . Redan nu tycker jag mig känna den där friska höstlukten som smyger sig på, på kvällarna. Det är härligt. Och rönnbären har slagit ut, det är så vackert. Lingonen har kommit och svampen med. (inte blev det mycket blåbär hos oss i år)

Jag har börjat jobba. eller jag har jobbat en dag. På mitt gamla arlandajobb. Sen blev jag sjuk och är det fortfarande.  När jag kom dit kändes det som jag aldrig varit borta. Allt var sig likt efter 7 månader. Några var nya men mest gamla ansikten. Det kändes deprimerande. Vi får se hur länge jag står ut med det där, känns läskigt att lära sig kassan igen.

Nä jag har nog tröttnat på att det är varmt. Nu har jag haft varmt såpass länge att jag längtar efter hösten och vintern. Att få klä på sig ordentligt med mössa, vantar o jacka. Gå höstiga promenader i skogen. Leka i snön, få göra snögubbar, snölyktor. Jag skulle nog aldrig klara mig utan vintern om jag bodde någon annanstans. Stockholm är så blöt numera på vintern och även vårt landställe där det förut låg is större delen av båtvägen till landet. Älskar ljudet när isen bryts av isbrytaren. Minns att jag o pappa gjorde snöigloo och labyrinter i snön på stranden.  Om snön ska fortsätta smälta bort så snabbt o det ska vara så varmt på vinterhalvåret  får jag nog bosätta mig högre upp.

Idag förövrigt har det gått två månader. Känns som det var ännu längre sen. Om en månad ses vi. Jag längtar så efter den dagen. Ända sen vi skiljdes åt. Häromdagen läste jag de där lapparna vi skrev till varandra, det värmer när jag läser det ni skrivit till mig och det är hemskt att tänka att det aldrig blir vi igen. För att tjata ut det ännu mer så vill jag bara skriva att jag älskar er! (fast ni inte skriver på bloggen...)