mitt nya eller gamla liv
Nu har det gått mer än en veckan sen vi sa hejdå. Känns som evigheter. Som om allting vi varit med om tillsammans bara varit en underbar dröm. Allting här hemma är sig så likt, det har bara stått still medan jag varit borta.
Jag har faktiskt tagit tag i mina saker nu och packat upp, tvättat och nästan städat mitt rum. Så nu kan jag få finbesök från er!! Jag har träffat Emma en hel del också. I måndags när det spöregnade gick vi runt på stan och fikade. Sen på kvällen var jag hemma hos henne, åt god middag, såg på aladdin, spela spel och sov över. På tisdagen var det fint väder så då gick vi ner och badade men det var så sjukt kallt, krampaktigt. På kvällen var vi på parkteatern (gratis utomhusteater), en teater som vi inte förstod oss på...
Jag har träffat mina andra vänner också, gått promenad och suttit i parker. Ätit glass. Jag har även redan fått två samtal från mitt jobb som undrar när jag kommer tillbaka...
Igår så låtsades jag och emma att vi var turister. Eller det blev bara så. Vi gick runt i gamla stan och skulle sätta oss någonstans och äta. När vi väl hittar ett ställe så frågar de om vi vill ha menyn på svenska eller engelska. Engelska. Vi hade jättekul.
Idag tror jag att jag ska ta mig ut till landet, vila och ha det skönt. Träffa mina föräldrar. Dit är ni också mer än gärna välkomna.
Puss
minnen från Costa Rica





















saknaden är stor
Annars har det inte hänt så mycket med mig sen vi skiljdes åt. Har inte orkat ta tag i packningen ordentligt, den står inne på mitt rum. Känns som jag mest går runt i lägenheten. Mina föräldrar har åkt till landet så jag har fått klara mig själv. Det är rätt skönt att inte ha dem över sig hela tiden. Bara få tänka och göra det jag vill. Jag har hunnit med och träffat några kompisar och varit på konsert med min syster. I morgon ska jag träffa emma. Ska bli skönt, träffa någon som känner samma sak och som förstår en. Önskar alla också kunde vara där och vi kunde kramas, få tillbaka tryggheten!
Sen ska jag väl om några dagar ut till landet. Men jag är rädd att känna mig ensam där. Det är mörkt ute, det blir så mörkt snabbt här i stockholm, jag borde sova men det är så tomt och tyst i lägenheten. Ring mig gärna...
PUSS
en timme...
Vi hade avslutningscermoni vi skulle säga hur vi kände de sista timmarna. Det blev en gråtcirkel. Allt är så himla sorgligt. Vi har inte sovit i natt. Bara varit tillsammans alla i köket legat på madrasser i hög gråtit, skrattat, kittlat varandra, bara vara tillsammans en sista gång. Det känns så himla oevrkligt att om en timme lämnar ticosarna med den där helvetsbussen till arlanda flygplats, för att åka hem. Det kommer aldrig bli som vanligt igen, den här gruppen kommer nog aldrig mer vara tillsammans alla samlade. Hur ska vi klara oss utan varandra, jag vet inte vadjag ska ta mig till.
Nu ska vi gå och gråta!
LOVE YOU ALL!
sista dagen i falun
Nu väntar bara de sista dagarna på kärsön sen är det dags att fara hem igen.
Våra dagar tillsammans är räknade...
Flera utav oss har svårt att sova om nätterna. Svårt att varva ner. För det händer så mycket hela tiden. Så mycket som vi vill hinna med, så mycket att göra. Några har redan haft gråtattacker- de blödigaste Anna O, Helene och jag, om en kommer i gång börjar vi alla tre. Plötsligt känns den där klumpen i magen. Nu närmar sig det slut som jag inte vill tänka på eller kännas vid med stormsteg.
I morgon blir det midsommarfirande för andra gången i år. Vi gjorde ju ett eget firande i Puerto Jiménez på vår kulturdag så ticosarna kan redan flera utav sångerna :) (känner i allafall till) Alla familjerna ska till Svärdsjö och därefter hem till Andrey och Ivans familj i Källviken.
Surströmmingskväll!
Idag hade vi en surströmmingskväll på Arenan. Tanken var att vi skulle få en grundkurs i hur man äter surströmming både för svenskar och ticosar. Det går inte riktigt att beskriva stanken som var, men det var en upplevelse för oss alla och alla var väldigt positiva och alla smakade, sen fick vi fina diplom. Här kommer lite bilder...
Familjeaktivitet



hälsningar
Tiden går fort. Om två veckor ska vi i väg på mittläger och sen är det dags för hemresehelg. Förstår inte var tiden tar vägen. Vi jobbar på här på våra olika arbetsplatser. jag och Luis jobbar på Arenan i centrum. Just nu håller vi på och målar på en vägg, en Costa Rica vägg- en palm, sköldpadda, papegojor och en tucan. På mornarna så gör vi mackor till cafét som vi även jobbar i. Vi hålelr även på och jobbar med våra projekt, det är lite luddigt just nu men det löser sig nog.
Annars så har vi det bra allihopa. Våren kommer med stormsteg och på onsdag ska vi fira valborg vid koppargruvan hela gruppen.
Kram
Nya hemmet i Falun
Men nu har vi kommit tillbaka till det kalla landet i norr. Att komma till Arlanda i tisdags morse, kändes jattekonstigt. Att gå in på pressbyrån känna lukten av kanelbulle, se alla svenska varor och höra alla prata svenska. Nu kunde man inte längre prata om vad som helst utan att någon förstod, nu var vi tvungna att tänka på vad vi sa rakt ut.
Vi svenskar kom före ticosarna till kärsögården, tog det lugnt. När ticosarna kom fanns inte deras packning. Den hade blivit kvar i Caracas, Venezuela. Jag åkte hem till familjen. Det kändes konstigt att komma hem igen, men kul att träffa mamma, pappa och syrran. Sov hemma och på onsdagen så var det familjedag. Hann träffa två kompisar under dagen. Det var jättekul men kort. På kvällen var föräldrarna bjudna till gården. De fick träffa gruppen och vi i gruppen hade gjort en slags teater om tiden i Puerto Jiménez som vi visade upp, vi visade även bilder.
Nu befinner jag mig i Falun, i mitt nya hem utanför ´stan. Vi bor med pappa Hans, mamma Nina, barnen Frida och Axel. Jag bor på gården med Frida uppe på ett loft. vädligt mysigt. Luis bor inne i huset. NU ska vi gå och basta. Luis gjorde det nyss med Axel. Varmare än Puerto Jiménez sa han.
Jag trivs bra annars, kallt är det. Det har snöat idag.
KRAM!
sista dagen!
Att saga hejda ar bland det varsta som finns. Jag kommer komma tillbaka men fragan ar nar. Har sagt till min familj att jag kommer i december. Det ar tanken. Just nu kanns det sa sjalvklart men sen nar vi kommer hem kanske det inte kanns likadant. Det ar myket som maste fixas in i det sista. Hur ska man fa plats med all packning? Jag har ju kopt alla sju Harry Potter bockerna pa spanska...
Ikvall ryktas det som det blir fest hos Doña Rita, Annas och Veros mamma. Tror alla familjerna ska vara dar och grilla och ha trevligt. Ska bli kul. Men inte kul att saga hejda.
Vi svenskar ska bo pa hostel tva natter i San jose nar ticosarna ar hemma och fixar allt for sverige och saga hejda till sina familjer. Sen bar et av pa utreselager i Iztaru tillsammans me den andra gruppen. Ska bli spannane at traffa dem.
Nu ska jag hem till min alskade familj. Pa aterseende!
varldens basta familj

Jag och min syster Gaby

Min pappa Evaristo

MIn mamma Teresa och Jafet

Min brors familj - Misael och Doris, barnen Jafet 6 ar och Michell 3 ar
13 februari
Snart har det gatt en manad sen vi akte fran centralen. Kanns som en evighet sen. Hander saker hela tiden o man hinner inte tanka mycket. Pa sondag ska vi redan pa mittlager o darefter till parkamratens familj.
I helgen hade vi comunal work. Vi skulle slipa o mala om la sala comunal dar vi brukar ha moten. Det var valdigt jobbigt o jattedammigt. Svetten rann. Allt blev inte klart men vi kom en bit pa vag. Vi jobbar fyra dagar i veckan de flesta utav oss med sophantering. Sjalva arbetet ar inte sa kravande utan det ar det att det ar sa himla varmt hela tiden som gor att man blir seg som en deg. Jag vet inte riktigt hur varmt det ar men kanske 30-35grader. I borjan sa gick jag o Luis runt pa stranderna o plockade skrap, det var varmt! Nastan alla var med i mandags da vi rensade i mangroven, hur mycket skrap som helst - plastpasar, glas, aluminiumburkar, olika apparater. Idag o i gar sa malade vi spotunnor for stranden sa folk ska borja slanga dar i stallet o inte bara dar de star rakt upp o ner.
Jag trivs jattebra i familjen. Bor tillsammans med mamma Teresa o pappa Evaristo. Har aven fatt tre syskon, Angelica 14 ar, Gabriela 22 ar o sonen Michelle som bor i huset brevid med sin fru Doris o deras tva barn. Sen bor ocksa deras faster dar. I lordags fyllde lilla Michelle tre ar o de hade gjort en piñata som skulle slas sonder. I den lag det godis o leksaker. I gar sa hade jag lektion i engelska med Doris.
Spanskan gar upp o ner ibland kanns det som att jag inte fattar nagonting men tror det gar framat aven om jag kanske inte marker det. Jag tycker att det ar lite svart att forsta nar de pratar otydligt i familjen o pa adnra stallen men forstar oftast sammanhanget.
Nu ska jag o Ivan ivag pa Yoga, det ar en person som har det varje mandag o onsdag. Tror nastan hela gruppen ska dit.
Manga kramar till alla - o halsningar till Monte Verde
kastrering av tjurar
Idag var jag o min parkamrat Luis tillsammans med familjen pa nagon slags fest. Det var kastrering av tjurar, det varsta jag nagonsin sett. Tjurarna sprang in i stangslen o var helt vilda. Alla skrek o mannen kastade lasson for att fanga dem. sen nar de gjort de hoppade alla pa dem for att skara av testilkarna. Blodet rann... Sen sa skulle de ju ocksa hoppa pa dem o rida, inte det lattaste tjurarna blev helt vilda o stangade. Gissa vad vi ska ata idag, testiklar... vet inte hur jag ska gora med det vill inte ata.
Annars ar det valdigt varmt o i morgon borjar vi jobba. Jag ska tillsammans med Luis jobba pa bandera azul. fixa i mangroven, informera familjerna runt om kring oim dess betydelse, plocka skrap pa stranden fixa papperskorgar, mala skyltar.
Min hand har svullnat upp, tror det ar myggen. I gar kvall nar vi skulle sova sa ramlade plotsligt en planka fran sangen. Alla belv helt forskrackta kandes som hela huset brakade. Forsta morgonen sa var det jordbavning, 4.0.
Nu ska jag hem till familjen o ata.
Kram!
framme!
¡Hola!
Vi har alla kommit fram till San José. Ingen forsvann. Vi lever kontinetalt liv i San josé. Om n`gra timmar ska vi traffa vara parkamrater. Idag har vi varit i San jos'e. Vi bor utanfor staden. Pa onsdag aker vi till Puerto Jimenes.
Kram fran hela gruppen.
FELIZ NAVIDAD Y PROSPERO AÑO NUEVO!
Om fyra veckor ska vi alla samlas igen vid "spottkoppen" på centralen, tiden går så snabbt, hur ska man hinna med allt man vill innan det är dags. Om fyra veckor är det vi som står i avgångshallen och ska checka in. Känns konstigt, jag har i fyra månaders tid kommit till arlanda för att jobba, sett hur alla åkt iväg Men snart ska jag komma till arlanda för att resa iväg. Då är det jag som kommer handla på cafét där jag jobbar. Skönt att tänka den tanken, att slippa tänka på allt som måste fixas, om det är förseningar, mycket disk på borden eller saknas tallrikar.
Första mötet!

Här är hela gruppen, halva gruppen ska till Falun och den andra till Östersund
Costa Rica - Sverige
Detta är Costa Rica gruppens gemensamma blogg under CIU utbytet 2008. Här kommer vi att skriva om allt möjligt som händer under vistelsen. Även om våra förberedelser med sponsorer, vaccinationer och annat som snurrar runt inför resan. Förhoppningsvis kommer vi även lägga ut bilder.
Själva temat för utbytet är hållbar turism. Vi kommer att resa sju ungdomar från olika delar av Sverige tillsammans med en handledare till Costa Rica. Där kommer vi att lära känna sju andra ungdomar + handledare som vi ska bo tillsammans med i en värdfamilj och jobba volontärt med under tre månader. Efter tre månader i Costa Rica åker vi alla 16 till Sverige, Falun och får nya värdfamiljer och jobb.
Den 17e januari börjar äventyret på centralen i Stockholm, där kommer vi vara några dagar innan det bär av till San José i Costa Rica.